Taggad: upphovsrätt

Magiska pirater och rätten till mystik

Under en trollerifilosofisk diskussion på ett möte med Svensk Magisk Cirkel under veckan som gick kom vi in på lite upphovsrättsliga frågor. Regelverket kring vad man får låna och vad man inte får låna inom den konstnärliga världen är inte helt enkelt och oftast handlar det mer om moralen hos de enskilda utövarna.

Den trollkarl som först publicerar en metod eller en presentation kan hävda upphovsrätt och ingen annan kan publicera/sälja/ta åt sig äran för samma metod eller presentation. När det gäller opublicerade trick eller akter är det svårare, och inom trollerivärlden när metoderna ska hållas hemliga är det ännu svårare att hävda upphovsrätt vid en eventuell tvist. Oavsett vad moral och regelverk säger lånas det hej vilt inom trolleribranschen.

En iakttagelse som gjordes var att lånandet accepteras av trollkarlar på ett sätt som det aldrig skulle accepteras av andra artister (jonglörer/akrobater/dansare) där knivslagsmål och hot är vanligt när någon anses ha stulit en akt eller en presentation. Trollkarlar däremot skriver på sin höjd ett argt inlägg på ett Internetforum. Vad beror då detta på? En möjlig anledning är relaterad till hur artisterna faktiskt blivit artister. Akrobater och dansare är oftast personer som redan innan de valt disciplin älskar att synas och vill uttrycka sig med hjälp av sin kropp. En trollkarl börjar ofta ensam och sitter på sin kammare med trolleriet som pussel. Ytterst få väljer trolleribanan för att få uttrycka sig och det blir därför eventuellt inte lika laddat med materialstöld.

Om man kan dra några djupare slutsatser om skillnaderna i upphovsrätten mellan olika konstformer väljer jag att nu lämna osagt och hänvisar istället till två videoklipp som illustrerar trolleristölden. Stulet material som visas upp i rikstäckande tv genererade bara några få upprörda poster på trolleribloggar, undrar vad som hade hänt om det hade varit musik eller någon annan konstform?

Penn & Tellers orginalakt
Stefan Odelbergs stulna akt – 8 minuter in i klippet

Vad är en kopia egentligen

När TPB-frågan togs upp i hovrätten i höstas började jag fundera på vad en kopia verkligen är och nu har tankarna blivit en bloggpost.

När det gäller en skriven text är det ganska intuitivt vad en kopia är. Är texten likadan som hos originalet är det en kopia. Det som gör saken relativt lätt i det här fallet är att alfabetet är en djupt rotad och vida accepterad standard. I princip alla människor kan efter att bara titta på två texter avgöra om de är likadana, dvs att den ena är en kopia av den andra. I datorvärlden är det inte lika lätt.

Information lagras i en dator vanligtvis som ett magnetiskt spår. Den minsta enheten är antingen positiv eller negativ (1 eller 0) och genom att bunta ihop enheterna kan små sekvenser av ettor och nollor användas som ord. Ett sätt att översätta alfabetet till 1,0-sekvenser är att låta en serie av åtta tecken (1 eller 0) tillsammans utgöra en bokstav i det latinska alfabetet. Just den här översättningen kallas för UTF-8:

A – 01000001
B – 01000010
C – 01000011
D – 01000100

Sekvenserna av ettor och nollor kan även tolkas som numeriska värden i basen 2.

Översatt till det decimala talsystemet:
A – 41
B – 42
C – 43
D – 44

Ordet BAD skulle i UTF-8 lagras som 01000010 01000001 01000100. Denna sekvens kan även ses som ett enda stort tal (jämför med sekvensen 42 41 44 som kan läsas ut som fyrahundratjugofyratusen-etthundra-fyrtiofyra). Eftersom alla filer i en dator lagras som spår av ettor och nollor kan filerna även behandlas som om de bara vore stora tal.

Alla tal kan omvandlas till andra tal med hjälp av en transform. Man kan multiplicera det med 4, man kan dividera det med 3, addera ett godtyckligt tal etc. Det jag vill fråga mig är hur komplex en transform måste vara för att en fil inte ska anses vara en kopia av en annan fil.

Om vi för enkelhetens skull säger att vi har en textfil som innehåller texten till boken Harry Potter och de vises sten av J. K. Rowling. Texten är skyddad av upphovsrätten och det är inte tillåtet att göra kopior av texten utan tillstånd från J. K. Rowling. Om jag väljer att multiplicera talet som utgör textfilen med 2 kommer texten att bli en helt annan och alltså inte längre vara en kopia av det upphovsrättsskyddade verket. Är det ett brott mot upphovsrätten om jag tillgängliggör den nya filen? Är det ett brott om jag även säger att man ska dividera talet med 2 innan man försöker läsa det? Kopieras det skyddade verket när jag skapar kopian av det nya talet eller när någon annan dividerar talet?

Problematiken beror i mångt och mycket på att den upphovsrättslagstiftning som finns i Sverige inte skiljer på information och informationsbärare. I och med datorn har informationen frikopplats från dess bärare och juridiken har inte hängt med.

Olagligt att länka

Den 10 November fälldes en man i tingsrätten för upphovsrättsbrott efter att ha lagt upp en länk på sin webbplats. Hela domen kan läsas här, tack till Peter Sunde för dokumentet.

Mannen driver ett forum för diskussioner om ishockey och framförallt hans favoritlag Södertälje Sportklubb (SSK). I detta forum lade han upp en länk till en oskyddad öppen dataström från en webbserver som drivs av C More Entertainment AB, företaget som tillhandahåller Canal+ i Sverige. I denna dataström skickade C More Entertainment AB ishockeymatcher, pay-per-view-matcher som man betalade extra för om man såg dem på Canal+.

Först fastställer tingsrätten att de sända ishockeymatcherna omfattas av upphovsrättsskydd, vilket inte känns speciellt kontroversiellt. Det är dock det senare i domen som ställer till problem.

Tingsrätten går på samma linje som Högsta Domstolen gjort i ett tidigare fall och menar att det är att betrakta som offentligt framförande att länka till material på Internet.

I rättsfallet NJA 2000 s. 292 tog Högsta domstolen fasta på att en besökare på den hemsida som den tilltalade hade ansvar för bara hade att klicka på den länk som den tilltalade hade anordnat, att besökaren därmed omedelbart förflyttades till den musikfil som besökaren var intresserad av och att denna fil därmed blev tillgänglig för överföring till besökaren egen dator. Högsta domstolen konstaterade att det i målet aktuella tillgängliggörandet av musikfilerna därför var att bedöma som offentligt framförande.

Det är egentligen inte konstigt att den som innehar upphovsrätten för ett skyddat verk själv får bestämma hur verket kopieras eller framförs. Att sända matcher som C More Entertainment AB innehar upphovsrätten för utan att först fått tillstånd för det är alltså att betrakta som felaktigt. I den aktuella domen är dock situationen en helt annan. Det offentliga framförandet gjordes inte när länken skapades utan när C More Entertainment AB skickade ut en helt oskyddad dataström innehållande verket, en ström som vem som helst, varifrån som helst kan titta på utan någon som helst teknisk specialkompetens. Det enda som den dömde mannen gjort är att tala om för sina vänner var C More Entertainment AB visat sina matcher.

Jag skulle vilja göra en jämförelse med ett musikstycke som sänds på radio. Om jag talar om för någon att man kan lyssna på ett visst musikstycke på en viss frekvens och jag inte innehar någon upphovsrätt för stycket, gör jag mig då skyldig till upphovsrättsbrott? Eller om jag talar om för någon att man kan se Mona Lisa på Louvren och ger en beskrivning om hur man tar sig dit, gör jag mig så skyldig till upphovsrättsbrott?

Hade den dömde mannen dekrypterat dataströmmar, distribuerat dem från egna servrar eller försökt tjäna pengar på att routa strömmarna till tittare hade situationen varit helt annorlunda men nu var det inte så.

Sofia Mirjamsdotter skriver om fallet på Metro.se.