Taggad: produktivitet

Begränsad kreativitet, fri produktivitet

Jag satt på jobbet nyligen med uppgiften att rita stora flödesscheman för att visualisera processer. De färdiga processkartorna ska sparas i PowerPoint-dokument men jag satte mig och började skissa på A3-papper med blyertspenna och suddgummi. Att flytta rutor och hålla koll på kopplingar mellan pilar och cirklar är enklare i en dator där man inte behöver sudda och rita om och jag började därför fundera på varför jag valde pappret.

I samma veva funderade jag på hur kreativitet sporras av begränsningar och hur viktigt det är att det finns en ram att förhålla sig till. På ett trolleriseminarium nyligen där kreativitet låg i fokus diskuterades det hur svårt det är att komma på nya idéer från scratch, och hur mycket enklare det blir när det finns regler som måste följas. Det finns även många böcker och artiklar på ämnet kreativitet och begränsningar, en sökning på creativity constraints ger många källor för de som vill gräva sig djupare i detta.

Går det att applicera teorin om begränsningar på den kreativa processen att göra processkartor? Jag undrade om ett papper som är mindre begränsande än verktyg som Visio eller PowerPoint skulle vara sämre för kreativiteten och om jag då borde sätta mig vid datorn direkt istället. Efter att ha funderat ett tag och dryftat tanken med Joakim Lundblad blev det tydligt varför jag valde pappret. Det ligger i skillnaden mellan kreativitet och produktivitet. Begränsningarna i kreativiteten med arbetet med att skapa processkartor ligger redan i det definierade processkartsformatet, de organisatoriska strukturerna som processen förhåller sig till osv. Arbetet med att faktiskt rita kartorna är snarare att se som en producerande fas och då vill jag inte ha begränsningar som gör att mitt arbete tar längre tid eller blir mer mödosamt. Att rita på papper gav mig mer frihet att prova idéer och lägga ut processtegen på ett bra sätt än de stolpiga verktyg jag hade tillgång till i datorn.

Kreativitet behöver begränsningar men produktiviteten vill vara fri.

Följden av detta blir att jag uppfattar ett papper och en blyertspenna som betydligt mer fritt än att rita processkartor i PowerPoint. När det gäller texter börjar jag dock nästan alltid vid en ord/text-behandlare, även om slutresultatet ska handskrivas. I det fallet går det fortare och enklare att producera med datorns hjälp. Om långa dokument ska granskas och dispositioner ses över skriver jag dock gärna ut dokumentet och gör korrigeringarna med penna.

Ett område som vore spännande att studera, bland annat för att få fram bättre användargränssnitt, är när människor i kreativa yrken lämnar datorn och plockar upp papper och penna. Har ni några tankar kring detta?