Taggad: minne

Du blir lyckligare av hybris – eller lite hybris har ingen dött av.

Hybris är en variant av storhetsvansinne som härstammar från det gamla Grekland. Hybris bygger på överdriven självuppskattning, visar på överskattad kompetens och avsaknad av verklighetsförankring. Det är vanligt förekommande i grekisk litteratur och uppvisas när människor anser sig vara bättre än gudarna och inte vara i behov av deras hjälp. ”Hybris” har alltid haft en ganska negativ klang, men ska det vara så?

Lyckoforskningen visar allt mer att lycka är ett relativt begrepp. Det är först när man har det relativt bättre än sina jämlikar som lycka verkligen uppstår. Att vara rikast i ett dåligt kvarter gör dig lyckligare än att vara fattig i ett finare kvarter, även om din inkomst och levnadsstandard är högre i det finare kvarterat.

Marie Söderqvist Tralau skriver i Status – vägen till lycka att man blir lyckligare av att ha hög status, hennes argumentation och bevisföring kan man klart ifrågasätta men tankegången är intressant. Man kan passa på att påpeka att status inte finns utan relationer. Det är bara i relation till någon annan som en persons status kan vara hög eller låg. Tralaus statustankar stämmer alltså överens med idén om relativ lycka.

I ett mycket intressant TEDtalk, The riddle of experience vs. memory, säger Daniel Kahneman att upplevelser hanteras av minnet och inte av ”nuet”. Ett vackert musikstycke som pågått i 30 minuter kan förstöras av att inspelningen är dålig på slutet. Den subjektiva upplevelsen av stycket är därför inte beroende av summan av alla ”nu”-upplevelser (någon form av upplevelseintegral) utan av minnets rekonstruktion av musikstycket. Om stycket var tråkigt på slutet kommer minnet att lägga den upplevelsen på hela lyssnandet.

Hur ska vi få ovanstående lyckoargument att passa ihop med rubriken? Vi börjar med idén om att lycka är relativ. Om en person har hybris anser hon sig vara bättre än personerna i sin omgivning vilket, eftersom lycka är relativ, gör personen lyckligare. Vidare anser en person med hybris sig ha högre status än sin omgivning vilket, enligt Tralau, gör henne lyckligare. Slutligen visar Kahneman att upplevelser bara är minnets rekonstruktion av händelserna, borde då inte en känsla av hybris förstärka upplevelser och därmed skapa trevligare minnen och mer lycka?